JERNETS FÅNGAR har sin utgångspunkt i en historisk erfarenhet - gruvbrytningen och järnproduktion i norra Uppland. I denna text vill vi ge lite bakgrund till spelet. Järnets Uppland är både specifikt, med vallonerna och brukstraditionerna, och representativt för en betydelsefull del av hela Sveriges historia.

Vi har nu möjlighet att förmedla en del av den historien, tack vare att generationers livsverk finns bevarat här och att manusförfattaren och regissören Katarina Ehnmark har uppfattat deras berättelser.

I den gamla smedjan finns smederna och deras kvinnor, mycket nära. Stenväggarna, härdarna, hammaren och redskapen förmedlar historien vi gestaltar.Både aktörer och publik befinner sig på platsen för det som spelet handlar om - de människor som levde med och av järntillverkningen, i stolthet och i fångenskap, i glädje och sorg. Flera av aktörerna har förfäder som levt, arbetat och dött som Jernets Fångar.

  

När vallonerna 1626 tar över får smedjan den utformning den nu har, med de två härdarna, karakteristiskt för vallonsmidet. Här har man sedan smitt stångjärn, till sista hammarslaget 1906. Då lämnade smederna sin smedja.

Och så har Vallonsmedjan vilat och väntat. År 1989 kom så Jernets Fångar tillbaka för att berätta hur det var - och är.

 

JERNETS FÅNGAR
Ett spel om stolta hammarsmeder

Manus och regi: Katarina Ehnmark

Sång och musik : Sigrid Bárány, Anders Hedén,

Björn Limander, Torsten Randberg, Uno Sten

Musik till dans: Ulf Wallander